hoppas verkligen inga hundar få ha dette trista liv, då bör man ej vara hundägare, hundar vill vara med sin flock, onaturligt att stängas ute ifrån oss

vaknar på morgonen av att husse och mattes klocka ringer. Då blir jag glad för då vet jag att jag inte behöver ligga ensam längre. Alla går upp och jag gillar verkligen sällskap. Jag gillar att vara nära husse/matte även fast de inte verkar gilla mig så mycket längre.
Sen skäller de på mig en stund för att jag är i vägen eller för att jag är för nära då husse/matte äter frukost.
Efter en stu...

nd brukar de gå ut med mig en snabbis, men jag skulle hellre strunta i att gå ut om jag fick kramas och gosa lite istället.
Hur som helst, på promenaden får jag heller ingen uppmärksamhet utan husse/matte tittar bara på klockan och stönar åt mig då jag vill leka.
Sen lämnar de mig ensam igen.
Jag bråkar inte då jag är ensam utan försöker få tiden att gå genom att sova en stund. Men jag är ju inte trött, inte ett dugg.
Det är jättetråkigt och jag har hört talas om en hund som får vara med husse/matte på jobbet istället för att vara ensam. Att dom tränar lite varje kväll och går långa skogspromenader tillsammans med en hundkompis. Dessutom har jag hört att den hunden får gosa med husse/matte hur mycket som helst. Den hunden får dessutom själv välja vart den ska ligga på nätterna.
Undrar om det verkligen är sant, gud va kul det skulle vara.
Jag blir glad då jag ligger ensam och tänker på detta, det är liksom lite tröst.
Själv går jag här hemma och bara känner mig ensam, timme in och timme ut, månad efter månad.
Sen mitt på dagen kommer en kille för att släppa ut mig en stund på tomten.
Det är kul!
Eller är det verkligen det? Någonting händer i alla fall några minuter. Har jag tur går det förbi en annan hund på vägen jag kan busa lite med innan killen kommer och sätter på mig koppel för att dra in mig i huset igen.
Han tjatar oxå bara om att jag ska kissa och bajsa, allt medan jag försöker leka en stund. Leka har han aldrig gjort med mig, men man kan ju alltid drömma och hoppas.
Sen får jag gå in igen i min ensamhet.
Då brukar jag bli ledsen, jag längtar verkligen efter fysisk kontakt och någon som vill leka med mig.
Sent på eftermiddagen kommer husse/matte hem. Då blir jag superglad igen även om jag vet att det inte är någon ide.
Det första jag får höra när de öppnar dörren är – hoppa inte!
Jag som aldrig hoppar, jag vill bara känna lite närhet.
Även om vi aldrig leker, även om jag alltid verkar vara i vägen, så känns det skönt med lite sällskap.
Det jag aldrig har förstått är varför de alltid säger åt mig att gå och lägga mig i korgen.
Jag ligger där varje natt, varje dag, jag mår inte bra av att ligga där hela tiden.
Sen framåt niotiden brukar husse/matte börja bråka om vems tur det är att gå ut med mig.
Jag förstår inte varför dom bråkar om det. Det vore bättre om jag fick gå ut själv, på promenaden är det ingen som bryr sig om mig i alla fall.
Tänk om jag fick gå ut själv, då kunde jag kanske träffa någon jag kunde leka med.
Jag får aldrig leka.
Efter denna promenad på cirka 30 minuter, med en sur husse eller matte så går vi och lägger oss igen.
Sen dagen därpå börjar allt om igen.
Jag kommer ihåg den första månaden då jag kom till mitt nya hem. Då gillade dom mig. Nu är jag bara i vägen och ingen verkar vilja veta av mig.
Jag tänker bara på hur det skulle kännas att vara omtyckt, undrar vad det är för fel på mig.
Undrar hur gammal jag blir, jag vill inte ha det så här längre, jag mår inget bra…………… / Balder 4 år